Hatar den är låten så sinnessjukt mkt! vartenda ord gör så ont, men egentligen älskar jag den!
Livet kan verkligen ta annorlunda vändningar ibland,  har verkligen kämpat mig till där jag står idag och för att bli den person jag är.

Tänker tillbaka på allt som jag har gått igenom de senaste åren och hur lätt det bara hade varit att ge upp. Jag tror inte att någon människa runt mig förstår hur otroligt stark jag har blivit med deras hjälp!

På fredag ska jag träffa mattias för sista gången, iaf på umedalen. denna människa  har inte en blekaste om vad han har gjort för mig! tack!

det här är verkligen inte ledsamt inlägg utan en lycklig sammanfattning i mitt huvud om hur mycket jag uppskattar alla människor som har hjälpt mig att komma dit jag är idag och att jag äntligen kan gå vidare!