Idag är en sådan där dag då jag vill skrika ut min historia för att få folk att förstå, men idag kommer vara en dag som alla andra då jag biter ihop, lägger mitt utbrott på hög och intalar mig själv att jag är överkänslig, avundsjuk och bortskämd.

 Idag är en dag som alla andra, jag skriver en text som jag mest troligt kommer att sudda ut för att jag inte orkar få folk att tro att jag är beroende av ett tröstande ord eller uppmärksamhet. Det klarar jag mig utan för jag vet vilka som finns där för mig när jag behöver det och jag har klarat mig utan de där orden i flera år nu.

 För betraktarens öga är denna text helt obetydelsefull, något som kommer att passeras som vilket ögonblick som helst. Men att någon faktiskt blickar över denna text, betyder för min del att jag inte lät idag vara en dag som alla andra. Jag tog ett litet steg närmare att respekterar mig själv tillräckligt mycket för att sluta tro att jag är överkänslig, avundsjuk eller bortskämd och faktiskt tillåta mig själv att säga ifrån.