De senaste veckorna har för mig varit en berg och dalbana. Att återgå till fågelboet och flytta hem till mamma har ibland vara så fruktansvärt skönt, men samtidigt så är det en omtumlande omställning att plötsligt inte dela vardagsbestyren men endast en människa utan istället med upp emot så mycket som 6andra individer, 2katter, 2kaniner och emellanåt en hund också.....

 

Den där varma och trygga famnen som jag har somnat i de senaste 3åren har bytts mot tomhet eller i lyckosamma fall en kurrande katt.

 

Plötsligt har ett bubblande skratt brytit ut i gråt för att sedan omvandlas till rädsla om vad fasiken ska jag göra nu?! Vart i livet står jag, vad vill jag göra, vad vill jag bli, vem är jag?!

Jag håller för första gången i mitt liv på att finna balansen och kraften i mina egna steg och lära känna mig själv utan att behöva anpassa mig efter alla andra runt om mig. Men dom är alla välkommna till att följa mig på resan.
Spänningen och förväntningarna infinner sig hos mig och jag tänker bara ta allt som det kommer. Vad är det värsta som kan hända? Att jag får livserfarenheter jag aldrig kommer glömma:)

 

Kärleken då?! Ja, den tillhör fortfarande min underbara Mikael. Om det blir vi igen, det får tiden utvisa <3